bitterfittan

Man får fan ta sig i kragen och sluta skylla på omvärlden, allt är bara ditt eget fel i dina egna förbannade handlingar.
Du sätter själv ribban för hur du ska må och när det går åt helvete är det bara att skylla sig själv, för det är du och ingen annan som fått dig att hamna i det miserabla läget du befinner dig i. Dagens lärdom åt mig själv, för varför ska jag alltid tro att allt beror på något någon annan gjort?
Du står alena mot världen, ryck upp dig och ut och prova på den. Låt inte världen prova dig!

Det snålblåser, spöregnar och tempraturen är på glid neråt, fy fan va trist. Vad hände med stekande sol, halvnakna och sönderbrända kroppar samt en alkoholkonsumtion som skulle göra alla Stockholms alkisar gröna av avund?
BORTA MED VINDEN!! Nu, gott folk, är det raggsockor och illasittande jeans som gäller. Jag får kasta in strumpbyxorna, de vinner inte den här matchen.

Att arbeta arset av sig leder bara till en påskyndad process ner till graven. Man sliter ut varenda cell och använder x-tra lagret av energi och till vilken jävla nytta? Ja just det, klirr i kassan.

PENGAR ÄR VÄRDA ATT DÖ FÖR...

När en människa mognar fysiskt behöver inte det nödvändigtvis betyda att "huvvet" hänger med vilket många människor i min så kallade omgivning ständigt bevisar för mig. De drömmer om att knulla långsamt med en rockstar på ett sletet hotellrum, "get some cool tattoo's" med en påhittad historia till varje samt att resa jorden runt bara för att kunna kasta in några halvtaskigt tagna bilder på assbook efteråt. De vill alltså vara en i mängden, en helt jävla random människa... Köss mig långt upp i rövhålet vad jag klarar mig utan de "outstanding" persons som egentligen bara är totalt mainstream och ser ut som vilka jävla söderkids som helst(.)

Nu är det nog med utsugande, lunchande lattemorsor och deras stycken till ungar som das runt i vagnar liknande dubbeldäckarna i London. Vart tog omtanken vägen och respekten för oss andra lunchande männisor som INTE bringat nytt liv till denna planet nu? Vi får slå oss fram i djungeln på H&M med er som tvingar oss att gå in i ett seriöst slalomlopp mellan era prytlar som ni spridit ut över hela butiksgolvet.
Men det värsta är inte ni, kära småbarns mammor, det är halvfeta medelålders kärringar med en självkänsla som får självaste Barack Obama att känna sig som en piss i Mississippi. De tränger sig i kön inne på Kvantum, rycker åt sig sista plagget i storleken S (trots att dessa drar en medelstor L) medan man fingrar försynt på ena tygkanten och suckar ljudligt när man tänder en puff på en uteservering. Det är dom som är Stockholms kritikerpanel, det år dom som genom sina 40 slaskiga år dömer oss 80-talister till en generation av ligister och det är dom som är Stockholms svar på gnällbältet. Dom ger dialekten ett ansikte!

Att slappna av verkar inte vara något folk i storstan vill eller kan. Allt är bara ett jävla uppstressande kring ditten och datten utan en egentlig insikt i varför man BRYR sig överhuvudtaget. Jag förstår verkligen inte vitsen med att dejta en kille som man vet är fel för en, äta en lunch som smakar skit men som håller en smal eller än värre hävda att man är något man inte är? Känns inte allt detta bara som ett stort jävla skavsår, som en fet finne på fel ställe eller helt enkelt som en osoft grej. Anledningen till allt detta kan bara finnas i en slutsats; människoarten blir aldrig nöjd! Vi vill ha, mjölka ur de sista dropparna ur precis allt vi tar oss för. Högre lön, smalare lår, bättre mobil, snyggare frisyr, större lägenhet, bättre partner, helst snyggare partner - vi gör för fan vad som helst för att bli bättre än vad vi redan är!!!
Visst, jag tycker att jag själv är fantastisk på alla sätt och vis, ken visst fan skulle jag vilja ha en kropp som Heidi fucking Klum och en aptit som en myra. Nu är inte fallet riktigt så; jag är småfet, finnig och har jävligt kass musiksmak. Men vet ni vad som är skillnaden mellan mig och er? Jag har insikten, jag är medveten om dessa brister och än bättre, JAG SKITER FULLA FAN. För att bry sig för mycket ger dåligt självförtroende och en självkänsla två bajskorvar hög. DET är vad jag kallar fult och det är vad jag tycker dagens stadsmänniskor borde bry sig om och inte vad granntanten tycker om ens nya, halvfalska Gucciväska...