Nr 7. Självömkan med en touch av egotripp

Det är alltid synd om mig, alltid har jag något att inte vara helt satisfied över. Jag doppar mig själv i de misslyckades avföring och tycker bara jävligt synd om mig själv. But why? För att jag inte är den som i första hand bjuder på ett leende, en komplimang eller my inner feelings, i'm just all fuckin' stone.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0