bitterfittan - Nr 22. Ett socialt problem

Folk som kan konsten att kallprata avundas jag, för jag vet fan inte hur man gör. När man märker att här skulle det passa med en fras om vädret eller det egna emotionella välmåendet så får jag tunghäfta som en 90 årig tant med löständer. Totalstopp och jag har inte ett skit att vare sig nämna, säga, klämma fram utan istället står jag och ler som ett riktigt jävla fån och jag vill bara slå mig själv på käften.

I min vardag finns det många som klara av det, som sköter det galant och till och med NÄSTAN får mig att hajja vinken. Men varför, varför ska jag ha så jävla svårt med det? Blir spyfärdig bara av tanken på onsdag när man måste stå där igen och le som ett fån och hoppas på att någon börjar prata med mig för jag har fan inte civilkuraget att göra detsamma.